Livet som pensionär

Jag har inte så stor erfarenhet av att studera utomlands. Trots det vill jag gärna dela med mig av min erfarenhet under de veckor jag pluggade i södra Spanien.

Jag har sedan länge velat lära mig spanska. Har känt mig lite utanför när folk i min närhet pratar spanska och jag inte hänger med. Jag kan förstå lite enkelt talande spanska och jag kan också läsa och förstå det övergripande på till exempel matvaror.

Men för mig räcker det inte. Jag vill kunna mer, förstå när någon tilltalar mig, vill kunna prata med lokalbefolkningen när jag är på besök i deras land.
Så jag bestämde mig för att gå på en spanskkurs, helst i Spanien.

Jag började leta på nätet, ville hitta en kurs någonstans på en fin och varm plats i Spanien. Det finns flera företag att välja på. Jag bestämde mig för Avista. Jag ringde organisationen och fick så mycket hjälp. Efter samtalet kände jag mig säker på att jag valt rätt.

Jag ordnade alla förberedelser inför resan, beställde flygbiljett, packade för några veckor på varma solkusten, pluggade lite för mig själv. Gjorde ett test som Avista skickade mig. Testet var för att hamna på rätt nivå i språket.
Så bar det av till Nerja.

Skolan heter Escuela de idiomas och ligger i centrala Nerja.

Efter taxiresan från flygplatsen möttes jag av personalen som visade mig till rätta. Alla på plats var så trevligt bemötande, så hjälpsamma och vänliga att jag trivdes direkt.

Jag hade bestämt mig för att bo på skolans residens. Delar av undervisningen och några kvällsaktiviteter var i samma byggnad.

Första morgonen, efter en god frukost blev vi indelade i olika grupper beroende på tidigare kunskaper i spanska.

Vi var omkring fyrtio personer från hela världen så vi pratade spanska med varandra när vi kunde, annars blev det engelska på fritiden.

Varje förmiddag hade vi lektioner, efter lunch gjorde jag och alla andra läxorna till nästa dag. Senare blev det promenader i staden, bad på stranden eller i poolen.

Det fanns aktiviteter varje kväll, allt ingick i priset och den som ville hängde på. Jag var med på de flesta tillfällen som erbjöds.

Vi blev bjudna på tapas, vin och öl. Vi lärde oss laga Paella och göra Sangria som vi sedan åt och drack med god aptit.

Vi åkte till Malaga och besökte Picassomuseet, vilket var en fantastisk upplevelse att läsa och se Picassos historia.

Vi gick ner i grottorna, Cuevas de Nerja, en kunnig guide berättade om grottornas historia.

Vi blev guidade i vid en stadsvandring där vi fick höra Nerjas historia, vandringen avslutades med en tapasmiddag med gott vin.

Vi åkte till den vita staden Frigiliana som ligger ovanför själva Nerja. En helt underbar stad där det anordnas festivaler och där det finns gator dit inga bilar är välkomna.

Vi tittade på olika filmer på spanska. Vi var på föreläsningar på spanska. Jag häpnade över att jag förstod så mycket av både filmerna och föreläsningarna.

Det hände mycket roligt under de veckor jag var där. Alla vänner jag träffade och alla de fantastiska lärare som gjorde ett helt otroligt bra jobb med oss elever.

Jag kan inte nog tacka dem för allt de lärde oss.
Rekommenderar varmt skolan i Nerja.

Jag har gjort bilresor inom Sverige men också i Europa.

Den mest fantastiska bilresan var den i Normandie. För att komma både dit och därifrån reste vi genom flera länder, stannade på olika platser och fick se så mycket av norra Europa, både i städer och på landsbygd.

Vi planerade resan i stora drag, visste ungefär vart vi ville åka. Vi hade inte bokat något boende utan förlitade oss på att vi skulle hitta hotell på vägen.
Vi började med att köra hemifrån, vilket är Stockholm. Första stoppet blev i Danmark, efter att ha åkt bilfärja. Hotellet var enkelt men vi tyckte det var mysigt.

Sen bar det av genom Tyskland, Holland, Luxemburg och Belgien för att komma till Frankrike. Visserligen gjorde vi både korta och långa stopp i de olika länderna, sov på hotell, smakade landets mat och vin, såg oss omkring och hade det bra. Första målet var ändå Normandie.

Efter att ha bilat en bit in i Normandie kom vi till Arromanches-les-Bains. En liten ort med mycket historia från andra världskriget.

Under resan såg vi många minnesmärken och museum med relation till landstigningen av de allierade styrkorna från Storbritannien, USA och Kanada. Man måste ha bil för att ta sig till alla platser.

Amerikanska kyrkogården som medverkade i filmen Saving Private Ryan är mycket välbesökt.

Vid Longues Sur Mer finns många kanoner kvar, en del av The Atlantic Wall.
Normandie är inte bara en viktig historisk plats. Här bjuds på ett magnifikt landskap, läckra ostar och goda skaldjur.

Efter många dagar vid alla dessa historiska platser bestämde vi oss för att följa Cidervägen. Vi körde längs Normandies gröna kullar, stannade i pittoreska byar och provade det nordfranska äppelbrännvinet hos traktens bönder.

Det bästa stället att inleda en tur längs Cidervägen är i byn Cambremer.
Sedan var det dags att smaka den destillerade cidern som bär namnet Calvados. Starkt som attan, tycker jag men gott.

Vi köpte med oss Calvados och många flaskor torr Cider från olika tillverkare.
Vi fortsatte vår resa genom Frankrike för att komma till Moseldalen i Tyskland.
Efter några stopp på vägen kom vi till Bernkastel Kues, en gammal stad i Mosel-vinregionen. Staden ligger på båda sidor om floden Mosel och är en nationellt känd kurort.

Vi bodde på ett litet familjeägt hotell och trivdes bra. Vi strosade omkring i den lilla staden, besökte muséer och åt och drack gott.

Det blev många besök för vinprovning hos olika odlare och framställare. Vart man än kom så var man välkommen att prova deras vin. Vi blev så förtjusta i deras viner att vi hade med oss mer än hundra flaskor hem.

Jag kan varmt rekommendera ett besök iden lilla staden Bernkastel Kues med dess omgivningar.

Hemåt genom Moseldalen, via Danmark och sista etappen tills vi var hemma i Stockholm. Vilken härlig resa det var, vill göra det igen.

Under några månader hade vi pratat om att vi ville ha ett eget boende i ett varmare land. Först var vi inne på Grekland som vi verkligen gillar med tanke på språket vi letade vidare.

Vi letade på nätet, först Spanien men efter att ha hittat så många fina platser i Portugal så blev det landet för oss.

När vi hade bestämt oss trodde vi att köpprocessen skulle fungera ungefär som här hemma i Sverige. Men nej, det var annorlunda och det var bara att finna sig i det och försöka hitta rätt väg.

Åter igen blev det mycket letande på nätet. Vi började att titta på hus och lägenheter till salu. Vi koncentrerade oss på platser vid kusten norr om Lissabon. Vi hittade både boende och mäklare som vi senare tog kontakt med.
Det var vår och vi satt på flygplanet till Faro som ligger i södra Portugal. Vi hyrde en bil och körde direkt norr ut, förbi Lissabon och till sist kom vi fram till Nazaré. En liten ort som ligger vid Atlanten. Där hittade vi ett litet hotell med utsikt över stranden. Vi kallade det för Fawlty Towers. Nästan en kopia av originalet.

De första dagarna gick vi omkring i den lilla staden, tog Funicula upp till den över delen av staden. Där hade man utsikt över nedre staden och havet, man kunde se kilometervis bortåt.

Vi tog kontakt med mäklare. I Portugal har man inte visning som i Sverige utan mäklaren körde oss till olika hus och lägenheter som var till salu. Vi åkte runt i två dagar och visst fanns det många fina boenden men inget vi direkt föll för.

Efter två dagar och när vi hade pratat mer med mäklaren sa han att vi nog skulle hitta det vi sökte på Algarvekusten, alltså södra Portugal.
Vi satte oss i bilen och körde söderut. Tidigare hade vi hittat boenden söderut på nätet. När vi satt i bilen ringde vi mäklare Natascha i Lagos. Vi bestämde att träffas på Mc Donalds i Lagos.

Efter att ha kört fel många gånger i den lilla staden lyckades vi hitta platsen. Där var Natascha och hon tog oss först till en lägenhet som vi direkt sa nej till. Efter ytterligare några missar kom vi till lägenheten men stort L. Den ligger på den bästa gatan i hela Lagos.

I alla lägenheter och hus vi tittat hade vi tagit många kort. Så också nu.
När vi kom ut på gatan efter visningen tittade vi på varandra och med bara en blick: DEN HÄR ÄR DET. Vi visste att vi ville bo där i den fina lägenheten. Vi hade båda fastnat direkt men inte visat mäklaren hur stort vårt intresse var.
Vi lade ett bud som var lite lägre än det säljarna sagt.

Vi fortsatte med mäklare eftersom vi bokat flera visningar. När vi kom ut från en lägenhet som vi tittat på ringde mäklaren och talade om att säljarna gick med på vårt bud.

Vilken lycka vi kände. Vilket glädjerus.

Nu skulle köpandet börja.

Under vår jordenruntresa var vi på det stora revet. Vi bodde på en plats som heter Hamilton. Där finns inga bilar. Man kan hyra en golfbil om man är lat, annars går man

När vi hade landat blev det en kort båttur till själva ön. Vi hade bokat en liten lägenhet. Efter att ha ätit på restaurang under lång tid var det både gott och roligt att inhandla och tillaga mat.

I centrum kunde man hitta allt. Barer, restauranger, butiker, postkontor, caféer och en båthamn.

Vi satt ofta och njöt av ett glas gott vin samtidigt som vi slappade och tittade ut över hamnen och alla de fina båtarna.

Vi hade bestämt oss för att ta en båttur. Vi bordade på en stor segelbåt. Vi hade klätt upp oss och det var tur för alla var så finklädda. Vi blev bjudna på champagne och tilltugg. Alla satt på mjuka kuddar, på små pallar eller stod vid något runt bord. Så bar det iväg ut på havet. Det var underbart att känna vindarna i håret. Där stod vi och såg solen gå ner i horisonten, uppfyllda av himlen, havet och solen.

Det finns så mycket mer att göra på en sådan underbar plats och mer kommer så småningom.

Helt underbara paradisöar!

En fantastisk drömresa på så avslappnade öar med en gästvänlig befolkning.
Det känns som att man är ute i ingenstans och med en känsla av välbefinnande. Här njuter man verkligen av tillvaron. Så här bör alla ha det minst en gång i livet.

Jag reste till två av öarna tillsammans med mannen. En av platserna vi bodde på heter Boraira, den andra öns namn har jag glömt. Det spelar mindre roll eftersom alla öarna är så fina.

Efter att ha flugit från Samoa landade vi i Fiji, sov på ett litet hotell nära flygplatsen. Tidigt morgonen därpå började resan till öarna.

Taxi och sen båt i flera timmar. Vi hade bokat 1:a klass så vi åt och drack gott under resan, hade en underbar utsikt över havet och öar vi passerade.

Vi åkte landstigningsbåt till första ön. På stranden stod en grupp och sjöng och hälsade oss välkomna. Vi fick en blomstergirlang om halsen och en uppfriskande drink för att sedan få information om vad man skulle kunna förvänta sig.

Vår bungalow låg på den fina sandstranden. Ett litet boende med allt vi kunde tänkas behöva. Sovrum, badrum, veranda, trädgårdsmöbler och en hängmatta precis utanför. Här skulle vi stanna en vecka. Så härligt!

Vid varje måltid eller aktivitet kunde vi från vår bungalow höra hur man slog på en enorm gonggong. Då, om man ville var det dags för något.

Vi badade, solade, snorklade, låg i hängmattan tillsammans, åt jättegod mat, slappade, vandrade omkring och träffade andra på ön.

Efter en vecka var det, tyvärr dags att åka vidare.

Nästa ö var lite större och något mer kommersiell. En motsats till vår första ö med ett liv i fullständigt lugn och ro.

Vi var fler personer den här gången och det finns till och med en affär på ön.
Alla blev uppropade för att få sin bungalow. När turen kom till oss hade ett litet fel insmugit sig. Mitt efternamn blev plötsligt Kilroy. Vi kunde förstå varför eftersom det var den resebyrån i Stockholm som hjälpt oss att boka resan. Så efter det hette jag Kilroy under vistelsen.

Här var vi med om att steka fisk och grönsaker i en jordugn. Fiskarna kom in på morgonen, fixade fisken, grävde en stor grop och slog in fisk och grönsaker i bananblad. Vid middagsdags, många timmar senare var vi med om att öppna ugnen, ta fram maten och äta. Så gott!

Bakom vår bungalow växte olika frukter, bara att gå dit och plocka en mango, en banan eller vad man önskade sig.
Det finns så mycket mer jag vill berätta om. Det kommer mer så småningom. Något fint att vänta på.

Vår upplevelse av tiden på de två öarna lever för alltid kvar inom mig. Något av det bästa jag någonsin upplevt.

För mig som för många andra var det en dröm att komma till Hawaii. Under vår jordenruntresa besökte vi två öar där. Först var vi på Maui och därefter åkte vi till Oahu.

Så helt underbara platser. Måste upplevas.

Ön Maui är min absoluta favorit. Där hyrde vi bil och åkte omkring på ön. Vandrade i djungelliknande områden. Åt räkor på Babba Gump. Fick se lavaströmmar rinna ut i havet. Besökte kaffeplantager och fikade, det mest smakrika kaffe jag druckit. Såg vulkanerna i Haleakala Nationalpark. Vandrade längs kusten och naturligtvis badade i det underbara havet. Jag var helt lyrisk över att bo på ön, precis vid havet. Jag promenerade varje morgon i den varma, djupa sanden innan jag tog ett morgondopp.

På ön Oahu bodde vi naturligtvis nid Waikiki beach. När vi landat kom en limousin och körde oss till vårt hotell. Vi kunde sitta på vår lilla balkong och titta ut över havet. Vi badade, promenerade omkring i området, shoppade och allt var så billigt. Var på North Shore och beundrade surfarna. Ett besök på Pearl Harbour är naturligtvis ett måste, det är ju en stor del av den amerikanska historien.

Jag vet att det finns många öar att besöka i området och jag åker så gärna tillbaka dit. Även om resan dit hemifrån är lång så kan man ta den i etapper. Som pensionär har man ju tid och får också möjlighet att se mycket på resan till Hawaii.