Om

Jag är Ingrid. Mamma, svärmor, mormor och farmor.

Efter att ha arbetat i 50 år är jag numera pensionär. Min sista arbetsdag var 9 juli 2013

Det var med blandade känslor jag bestämde mig för att avsluta arbetslivet, att bli pensionär med resten av livet framför mig.

Jag har ett brokigt förflutet med mycket lycka men även misslyckande

Jag mötte mina barns far när jag var tonåring.

I snabb följd fick vi fem barn som nu alla har egna familjer. Jag känner att jag har ett varmt och innerligt förhållande till alla mina barn och deras familjer. Barnens far och jag har sedan länge gått skilda vägar.

När jag var 55 år lämnade jag min hemstad och flyttade till vår fina huvudstad och under en lång tid handlade mitt liv om arbete, arbete och åter arbete.

Livet har fört mig på många olika vägar och en kall vinterdag träffade jag en man som jag kom att leva med i många år.

Jag vet att det alltid finns någon och något att glädjas åt, någon och något som gör att man hittar sin plats i livet, ett liv som man kan dela med andra.

För att börja från första början.

Jag föddes som nummer två i en syskonskara på fyra. Min mamma var hemmafru och min pappa arbetade på en fabrik som gjorde tv-lådor. Vi bodde i ett hus som min farfar och hans far hade byggt.

I samma hus bodde också farmor och farfar. Huset finns fortfarande kvar, som barn tyckte jag trädgården var så stor. Vi bodde nära den lilla sjön där vi alla lärde oss simma.

Jag gick i Norra skolan de första sex åren. När jag gick i klass tre flyttade vi in till själva staden, in i en liten lägenhet med ett sovrum som vi barn delade och vardagsrummet där föräldrarna sov.

Vi barn var fascinerade av vattentoaletten. Tidigare hade vi haft utedass och potta under sängen.

På gården där vi bodde fanns många barn och alla lekte tillsammans, olika lekar beroende på årstid. På vintern var det skridskor, skidåkning och snöbollskrig. På våren hoppade vi hage och hopprep eller spelade brännboll. Sommaren var den bästa tiden. Då fick alla vara ute längre och det fanns så många olika lekar vi kunde hitta på. Hösten, kylig och regnig men vi var utomhus så ofta vi kunde, lekte ofta ta fatt eller smyga.

Vår familj var de första i kvarteret som skaffade TV, en brun liten låda med svartvit, lite suddig bild. Året var 1959 och jag var 12 år. Varje dag vid femtiden samlades alla gårdens barn hemma hos oss. Vi satt på golvet framför tvn och stirrade på testbilden där klockan tickade fram. Vi tyckte det var fantastiskt att klockvisarna kunde röra sig. Sen när klockan blev fem började programmet. Det spelade ingen roll vad som visades, vi tittade på allt.

Två år senare flyttade vi till en trea på samma gata. Det kändes som ett liv i lyx, vi barn delade rum två och två.

Jag började i en ny skola dit jag cyklade om vädret tillät, annars fick jag gå. Det var en av de första enhetsskolorna som startade i Sverige. I tre år var jag där och sen bestämde jag mig för att sluta skolan och börja arbeta. Då var jag 16 år och 50 år senare slutade jag arbeta och blev pensionär.