Författare: Ingrid Larsson

I december 2011 reste vi till Prag för att uppleva julmarknaden där. Under årens lopp har det blivit flera besök på julmarknader i europeiska huvudstäder. Prag ligger högt på listan för vackra städer med underbar julmarknad. 

Det första vi gjorde var att planera. Vad ville vi besöka och vad var intressant att uppleva. En av oss hade bott i staden under flera år och den andra var på sitt sjätte besök där.

Karlsbron är ett kännemärke för Prags historia. Den leder från gamla stan med dess fantastiska byggnader, över floden Moldau. Väl på andra sidan går man backen upp mot ännu fler fina byggnader. På vägen upp stannar man till för att stärka sig med ett glas varmt gluvine.

Väl uppe är utsikten betagande. Därifrån ser jag flera broar och många av de fantastiska byggnaderna. Jag hade tur för min medresenär var en väldigt kunnig guide som kunde berätta om stadens historia.

Efter historielektionen gick vi ner för att uppleva julmarknaden. Först tittade vi på en jättefin julgran som hade placerats på ett av stadens torg.

På julmarknaden kunde vi hitta så mycket intressant, både julprylar, historiska dockor och Böhmenkristall.

 

En kuriositet är den uppochnervända hästen som hänger i taket, inomhus.

Det finns ett enormt utbud av restauranger så när det var dags för middag förlitade jag mig på min medresenär som kände till de flesta som var värda att besöka.

Som efterrätt var det gott att smaka på något av stadens goda bakverk.

Det hände också något tråkigt när vi var i Prag. Förre presidenten Václav Havel dog 18 december. Hela staden sörjde och visade det genom att tända tusentals ljus. Detta hände samma dag som vi hade planerat att åka hem men vi hann ändå delta i folkets hyllning.

 

 

 

 

 

Fina Lissabon eller Lisboa som staden heter på portugisiska.

En weekendstad som blivit mycket populär. Staden är en okänd pärla och väl värt ett besök.

Lissabon, den vita staden, så kallad för det ljus som floden Tejo reflekterar över byggnaderna.

Staden är byggd på ett stort antal kullar, det är backe upp och backe ner. Spårvagnssafari upp och ner i staden ger en bra bild av allt man kan se i staden.

Här finns det bästa fikat i Europa. En kaka som heter pastel de nata är en varm smördegsdröm fylld med kaneldoftande äggkräm. Smaka!

Kaklets stad, som ett jättelikt badrum. Husfasader klädda i kakel. Portugals kakel är världsberömt och naturligtvis finns det ett kakelmuséum.

Lissabon ståtar med många statyer av olika slag och alla är väldigt vackra.

På hotellet där vi bodde träffade vi ett gäng trevliga amerikaner som också hade valt samma hotell som vi för sin Lissabonvistelse.

Lite utanför själva stadskärnan hittar vi naturligtvis IKEA. Jag har varit där vid ett par tillfällen. Främst för att köpa möbler och annat till vår dåvarande lägenhet i Lagos på Algarvekusten men också för att äta de berömda köttbullarna.

I slutet av oktober skrev jag och berättade lite om Katmandu. Nu kommer nästa del av den äventyrliga resan.

Att landa ett jätteflygplan i Katmandu är som att trä en synål, sägs det. Omkring, på alla sidor om landningsbanan är bergen höga och det är en smal väg ner. Planet liksom dyker neråt, det är väldigt trångt. Jag skänker en tacksam tanke till piloten som lyckades ta ner planet.

Väl nere och ut efter alla kontroller hämtades vi av hotellets personal. Hotellet var fint men gången från vägen till dörren blockerades delvis av en jättehög med tegel. Det var bara att kryssa sig fram med bagaget.

Efter information och när vi träffat vår Katmanduguide serverades det kaffe och tilltugg. Vi kom i en grupp med ett danskt par som vi sedan reste runt i landet tillsammans med.

När vi hade packat upp det viktigaste gick vi ut för att lokalisera oss i området. På gatorna myllrade det av folk, mopeder, bilar och olika slags kärror.

Det finns otroligt många tempelbyggnader så det svårt att lära sig namn på alla. Alla tempel är vackra och väldigt olika, stora, små, höga och låga och så fina och välbevarade.

Vår guide försökte lära oss allt han kan om gudar inom, både Buddismen och Hinduismen. I början var vi villiga elever men efter några dagar snurrade det runt i huvudet.

På många torg kunde man se duvor. De matades alltid och troligen hade de sina speciella platser där de visste att maten serverades. Män satt med korslagda ben och kastade brödsmulor omkring sig. Ett under att duvorna inte bajsade på dem.

Längs gatorna låg affärerna tätt och man kunde köpa precis allt man kunde önska sig. Allt från kläder, all sorts hantverk, mat och dryck och resor eller guidning.

Det var ett myller av gatuförsäljare men de höll till på små och stora torg, inte längs gatorna.

Vid varje öppen plats stod statyer, mest av forna konungar och höga ämbetsmän. Det fanns ingen möjlighet att lära sig namn på dessa så vi nöjde oss med de vanligaste och största.

När vi hade gått många, många trappor uppåt i staden berättade guiden om det som såldes. Han förklarade även hur präster pratade med de troende, prästen satt på gatan och hade viss hjälp av någon annan person när han förkunnade något som vi inte kunde förstå.

Om vi hade undrat vad en bönesnurra är så fick vi svar uppe på höjden. Det fanns snurror i alla storlekar och modeller. Prästerna går omkring med bönesnurror samtidigt som de utropar något. I varje snurra finns ett papper och om man öppnar så finns hittar man bönen som man ska be. Tyvärr förstod vi inget av det språket. Vi nöjde oss med att köpa några snurror i olika storlekar.

 

Resan i staden fortsätter och nästa gång ska jag berätta om likbränning.

 

 

En nästan glömd del av Turkiet. En plats med sådan natur man aldrig hade kunnat vänta sig.

I hjärtat av Turkiet ligger Kappadokien där klipporna liknar svampar, där bergen är fulla av grottor och himlen är täckt av luftballonger.

Vi blev körda omkring i en buss med en duktig guide. Han berättade om alla platser vi passerade eller stannade på. Inte hade jag trott att det skulle vara så här och jag blev glatt överraskad.

Husen i Kappadokien liknar inte husen någon annanstans.

Innan vi gav oss in i landet och strax efter att vi hade landat bodde vi vid havet. Där fanns mängder av piratbåtar.

Vi hade bestämt oss för att ta en tur i luftballong för att se naturen uppifrån. Ballongen skulle lyfta i soluppgången så det blev en tidig morgon.

Det var en helt otrolig upplevelse att sakta lyfta uppåt i en korg tillsammans med ett tiotal personer och kaptenen för ballongen.

Utsikten uppifrån i korgen går inte med ord att beskriva, måste ses och upplevas.

I Göreme hittar man Göreme Open Air Museum som är med på Världsarvslistan och är en av Kappadokiens största sevärdheter.

Landskapet liknar inget annat. För varje ögonblick förundras man.

Med lite fantasi så kunde jag se vad de olika formationerna kunde föreställa samtidigt som jag undrade hur de hade skapats.

Långt in och djupt ner i bergen finns hela städer. Här finns kyrkor, skolor, bostäder och kyrkor.

Förutom naturupplevelser finns mycket annat att vara med om. Vi var på en dansuppvisning av dervischer. De snurrade i evigheter, runt, runt utan uppehåll i flera minuter.

Turkiet är ju känt för sina fina handknutna mattor. En i vårt sällskap köpte en fin svart/vit matta som senare skickades till Sverige.

En kväll vid middagen fick vi även uppleva en uppvisning i turkisk folkdans.

Präster kunde man se på många olika platser.

Marknader kan man ju inte vara utan i ett land som Turkiet. Alltid hittar man något.

Efter en helt underbar vecka i ett fantastiskt Kappadokien var vi tillbaka vid havet för att snart flyga tillbaka hemåt.

Något som vi upptäckte under resans gång är att Turkiet är mer än soliga turistorter.