Den svenska lucian är en blandning av både förkristna och kristna figurer och denna tradition har spridit sig till andra nordiska länder och i viss mån också utanför Norden.

Lucia är även ett helgon i romersk-katolska kyrkan med ursprung från Sicilien. Dagens nordiska luciafirande har dock inte mycket gemensamt med helgonkulturen.

Tidigare i Sverige bjöd Lucia på frukost på sängen. Så var det när jag var barn och ungdom men det är länge sedan och firandet har förändrats sedan dess.

I min barndom hade Lucia alltid levande ljus i sin krona.

I nutid framställs Lucia på många olika vis. Ofta kan man i hemmen se figurer av Lucia och hennes tärnor och stjärngossar gjorda av varierande material.

För några år sedan vid luciatider var vi på Hawaii och där visste man inget om vår svenska Lucia. I stället ståtade de med julgranar pyntade med många ljus och annat som hör julen till.

En gång när vi var på resa i mitten av december ville jag lussa men hade inget lucialiknande att ta på mig så jag tog en pyjamas i glittrande färg och försökte vara Lucia utan ljuskrona.

När jag var sjutton år var jag stadens Lucia. Vi, jag och tärnorna började 13 december tidigt och sjöng på ålderdomshem, sjukstugor och på kommunen. När det mörknade färdades vi på flaket till en lastbil iklädda enorma pälsar för att hålla värmen. Gatorna kantades av stadens invånare och vi vinkade glatt. Senare var det kröning på stadshusets trappa.