Staden i det lilla landet vid Himalyas fot. En livlig och folktät stad med så många vänliga människor.

En plats man måste uppleva för att förstå stadens charm och dess mysfaktor.

Här har man möjlighet att med hjälp av en kunnig guide lära sig allt om Hinduism och Buddism.

Den första dagen vi var där träffade vi vår guide som sedan visade oss omkring i den myllrande staden. Han lärde, eller försökte lära oss allt om gudar, gudinnor och traditioner. Visst kommer vi ihåg mycket men efter hand som tiden går glömmer man.

Templet Pashuptatinath är det heliga hindutemplet och dedikerat Shiva.
Durbantorget i Katmandu är det gamla rikets palats.
Det finns en hel massa torg, palats, platser och byggnader man vill se att tiden inte räcker till.

Att bara gå omkring i den myllrande staden är en upplevelse utöver det vanliga. Alla hälsar genom att sätta ihop sina händer framför bröstet och säga namaste. Vi hälsar naturligtvis detsamma tillbaka.

Vill man handla så finns ett så stort utbud att man inte vet vart man ska vända sig. Men handlar gör man. Allt från hantverk till kläder.

Trafiken i staden verkar livsfarlig. För att komma till själva centrum från vårt hotell var vi tvungna att korsa den stora gatan som går genom staden. Det var förenat med livsfara. Vi kom på ett knep: vi ställde oss bakom några ur lokalbefolkningen och när de gick över hängde vi dem i hälarna. Vi hade knappast kommer över annars.

Väl på andra sidan gatan fick vi alltid se upp för mopedister, små varubilar som körde på de små gatorna där det inte finns trottoarer.
Utöver själva huvudstaden åkte vi också till Chitwan och Pokhara. Mer om det under äventyrsresor.