Här föds de små. Helt plötsligt vid ett stopp för toalettbesök fick jag uppleva denna getmamma som födde sina små killingar. Det var en enorm upplevelse att stå där och titta på hur hon klarade allt på egen hand. Djur vet hur man gör.
Under samma stopp, bara en liten promenad från getfödseln hittade jag ett dagis. Så lyckliga barn och vilken härlig personal. De lekte utan leksaker, bara med det naturen gav dem.
Det här var inte mitt fortskaffningsmedel, jag åkte minibuss. Lastbilar liknande denna korkade nästan igen de smala , gropiga och krokiga vägarna. Här går det inte att åka dit för fortkörning. Vägarnas beskaffenhet gjorde att hastigheten hölls omkring tjugo kilometer per timma, ibland lägre. Så det tog lång tid att komma någonstans men det gjorde inget eftersom jag fick se så mycket under resan.
Ett boningshus på landsbygden. Här bodde en familj och de trivdes bra i sitt lilla hus vid vägkanten.
Mötte den här mäktiga djuret ed sin förarevid promenad i Chitwan.
Lugnt och så fridfullt stakar de sig vidare till andra sidan av floden. Här kändes verkligen stillheten och det var en upplevelse för själen.
En kvinna bär hem halm till sina djur. Alla arbetar från tidig ålder. I Chitwan är det mest jordbruk och djuruppfödning. Det finns även guider som visar besökare till de mest fantastiska platser. Min guide kunde allt om alla djur i djungeln. Fåglar var hans specialitet.
Dis över floden en tidig morgon i Chitwan. Så rofyllt.
Guiden tyckte att man bör vara med om likbränning när man besöker staden. Här närmande jag mig floden där det händer.
På trappan ner mot floden ligger den avlidne insvept i ett fint tyg. Släktingar, framför allt manliga står bredvid för att föra båren till platsen för bränning.
Här ligger den avlidne på bädden av ved. Släktingarna går först sju varv runt båren. Den äldste sonen eller om sådan inte finns närmaste manlige släkting får äran att tända. Genom att föra en fackla till den avlidnes mun startar likbränningen. När allt brunnit ner lämpas resterna, askan i floden. Längre neråt floden badar människor. Lukten av bränningen satte sig i mina kläder och porer så när jag kom tillbaka till hotellet kastade jag kläderna och duschade. Ändå kändes jag mig inte ren och matlusten som jag hade tidigare hade försvunnit. Det blev bara ett glas vin.
Ett torg mitt i den fina staden. Fåglarna matades av munkar. Trots att munkarna själva inte hade så mycket ville de ändå dela med sig.
Utanför alla officiella byggnader stod en eller flera vakter. De rörde inte en min.
Vid en tidigare jordbävning hade många byggnader rasat och undan för undan reparerades de. Först att byggas upp blev vanligtvis alla officiella byggnader och även religiösa sådana.
Som svensk på besök kan detta gytter av elsladdar se farligt ut men elen fungerade. De vet nog vad de gör.
Nepals flagga ser lite annorlunda ut med två vimplar som hänger ihop. Öl som serveras i landet smakar gott och är väldigt billig.
Vad man än kan tänkas vilja köpa så hittar men det i Katmandu. Där hittade jag så mycket fint, kläder, inhemskt hantverk, väskor, te, småväskor och skor. Och det handlades en hel del.
I närheten av den stora huvudstaden mötte jag elefanter. De är så fina, ett favoritdjur.
För att få tillgång till vissa platser krävdes ett gästkort. Tack vare detta kunde jag gå in på muséer och andra intressanta platser som guiden visade.
Livet som pensionär 