Ruffig bar för lokalbefolkningen i Havanna, jag vägrade gå in.
Hemingways favoritbar i Havanna, Floridita besökte vi vid flera tillfällen. Där blev man serverad av lite äldre herrar i vita skjortor, svarta byxor och röda förkläden. Hemingways berömda Daiquiri var så god.
Efter en vecka i Havanna tog vi buss till havet. Solade på bländvita, varma stränder och badade i ljummet hav.
Det finns så många fina klippformationer som kan föreställa precis vad man önskar. Här, med lite fantasi ser jag ett ansikte, kanske inte så vackert men fint ändå.
Den stora, långa stranden där det kryllar av folk hela sommaren. Varm sand och kallt hav. Snäckletare och solbadare.
Inkapslad i plast och lite ostadig, en uppskattad vattenlek för barnbarnen.
25 april 1975 hölls det första fria valet i Portugal. Så
fint att vi kunde bo på den speciella gatan.
Från vår terrass hade vi fin utsikt mot kanalen där båtarna gick in från Atlanten till Lagos hamn.
Åt andra hållet från vår terrass ligger bargatan. Där var det fest varje kväll till klockan fyra på morgonen. Alltid roligt att titta på festligheterna.
Ett fint och skönt sovrum som mot innergården. Där var det lugnt och tyst.
Utanför vår port. Husets fasad är bevarad, även den fina trappan upp till innergården. Vår lägenhet var nyrenoverad och där hade vi alla bekvämligheter vi kunde önska.
Vi vandrade ofta på klipporna och där blåste det nästan alltid. Sköna ljumma vindar.
Varje sommar hade vi besök från familjen. Det är så synd att
vi tvingades sälja paradiset.